En klocka slog två på den motsatta stranden
Färgerna klarnade vid himlaranden
Gick vi där, du och jag, mot en morgon
Som doftade gräs och syrén
Du var trött och du höll mej i handen
Barfotabarn i den fuktiga sanden
Var det sista gången jag kände mej lyrisk
När jag sen gick hem i allén?
Sångerna vrenskas och blir inte alls som man tror
Men gryningen kommer och sommarn är nära och stor
Minnet är suddigt men känslorna vaknar och gror
Visa en vilsen vägen till platsen där vindarna bor!
Känslan var ogripbar och förgäten
Skallen var tom och min visa förmäten
Sinnet var svagt och förvillat
Och natten var blåsig och regnig och kall
Tung var min tanke och tunga var fjäten
Och min förtvivlan tog ständigt täten
Om jag vetat bättre hade jag tigit
Tills sagan var all
Sångerna vrenskas och blir inte alls som man tror
Men gryningen kommer och sommarn är nära och stor
Minnet är suddigt men känslorna vaknar och gror
Visa en vilsen vägen till platsen där vindarna bor!
Ord & Musik: Ola Magnell.
Album: Påtalåtar (1974).
Straggel och strul (1979).