Efter klättergrodans mått
Har jag fattat och förstått
Är man blott en källa till irritation
I en klättergrodas liv
Är det blott en effektiv
Prestation
Som räknas utan all pardon
Om man är försynt och snäll
Är man alltför speciell
Och får rådet att bli tuff och ta sej ton
Blir man därför karsk och gäll
Via grodans kvack och gnäll
Är det en potentiell
Demonstration
Nå, det sägs att allting snett
I sinom tid ska bli förträngt
Och att bara glada minnen ska bli kvar
Det känns trösterikt och rätt
När allt man gör blir helt förvrängt
Och får duga som en hoppfull kommentar
På hans stolta företag
Härskar ordning, flit och lag
Är man svag
Är man en underlig figur
I sin egen glada håg
Är han en snitsig pedagog
Men jag blir bara låg
Av detta klätterdjur
Och han gnor och snor och tror
Att vår värld är hans kontor
Med sitt allestädes lämpliga förnuft
Innan hjärnan går i kvav
Flyr jag ur grodans grav
Utan känslan av
Att vara mer än luft
Nå, det sägs att allting snett
I sinom tid ska bli förträngt
Och att bara glada minnen ska bli kvar
Det känns trösterikt och rätt
När allt man gör blir helt förvrängt
Och får duga som en hoppfull kommentar
Ord & Musik: Ola Magnell.
Album: Påtalåtar (1974).