Intervju av Ragnar Dahlberg i ”Go’kväll från Norrköping” 

RD:

Vad säger ni om följande livsvisdom då? ”Det är bara att gå på som förut och inte stanna eller se sig om”. Sätter man lite musik till det, då har man Ola Magnell och det är klassiska versrader som jag tror alla kan gå och gnola på och det tillkom redan .. när då?

Ola:

75. 1975. Förra seklet.

RD:

Vad är det som gör, tror du, att vissa melodier biter sig fast, andra bara försvinner nånstans på vägen?

Ola:

Ja, det här aktuella exemplet, som du citerar ur, den tillkom väldigt snabbt. Det kanske är så … det kanske är det som nyckeln. Ju snabbare det går, desto mera fastnar det.

RD:

Kommer ur hjärtat på nåt sätt.

Ola:

Ja, fast den kanske inte var så där väldigt seriös samtidigt.

RD:

Nej, men du skiljer inte gärna på text och musik, det där ska hänga ihop, eller?

Ola:

Ja, det är en gammal käpphäst jag har sen sådär 25 år tillbaka kanske, att jag kallar det gärna för sånger av samma orsak som man kallar en bil för en bil och inte en dörr och en förgasare etc.

RD:

Det ska hänga ihop?

Ola:

Ja, jag tycker det.

RD:

Hur många låtar har du skrivit?

Ola:

Jag tror det är … ja, jag är inte alldeles bergsäker, men det kan väl röra sig runt 180 som är utgivna och sedan är det väl kanske nästan lika många som är opublicerade.

RD:

Kan du beskriva processen, hur går det till då, när du skapar en sån här låt?

Ola:

Ja, jag måste vara utsövd ... he-he … nä, jag måste känna lusten, jag måste känna lusten, jag måste tycka det är roligt.

RD:

Har du gjort det genom alla 30 åren?

Ola:

Ja, det jag har gjort, det har jag nog gjort utifrån oftast en viss lustförnimmelse sådär faktiskt. Och så är det mycket känslor. mycket stämningar sådär, som jag försöker ta vara på.

RD:

Vad var det som gjorde att du efter 10 år sen senaste albumet bestämde dig för att göra en ny?

Ola:

Ja, det bestämde jag mig val i och för sig för redan efter ha gjort den plattan som kom för ett 10-tal år sedan, men sen hände det saker i livet och jag gjorde väl nåt ryck för kanske tre, fyra år sedan och skickade ut en demo, som ingen nappade på och nu har jag då träffat goda vänner som har både en studio och ett skivbolag.

RD:

Så det stora skivbolaget tyckte att det var kanske inte deras sak att ge ut såna här prylar över huvud taget?

Ola:

Nej, faktiskt inte.

RD:

Hur kändes det då?

Ola:

Ja, det är ju alltid en besvikelse naturligtvis, eftersom jag var van vid en liten annorlunda situation, att vara efterfrågad för 10-15 år sedan, men samtidigt det hindrar ju inte mig från att göra det som jag tycker mest om.

RD:

Hur viktigt är det för dig att ge ut skivor då?

Ola:

Det är… alltså det viktigaste för mig är, jag ser mig som låtskrivare i första hand. alltså som upphovsman och jag vet inte om jag känner att det är speciellt viktigt just då, men det är lite irriterade,.., det går mig på nerverna när jag har samlat på mig ett låtmaterial sådar, att inte få .. …

RD:

… ge ut dom?

Ola:

Ja. Dom har ju varit med när jag har varit och spelat i och för sig.

RD:

Vad är din publik idag då? Kan du beskriva den?

Ola:

Ja, åldersmässigt så är det ganska brett, mellan 15 och 75 sådär. Det kanske inte är så där väldigt många, men ..

RD:

Vad händer framöver?

Ola:

Jag ska fortsätta och ströjobba och sen förhoppningsvis så får jag lite tid att skriva framöver, även annat än sånger, kanske.

RD:

Nu skulle jag så gärna vilja höra en låt till med dig. Får jag be dig gå upp till orkestern här …

Ola:

OK.

RD:

… så ska vi få höra en låt som kommer från det nya albumet, det här albumet som heter Vallmoland, titelmelodin. Efter 10 år alltså, efter det senaste albumet så är han här igen nu, Ola Magnell!