sång för de svikna

 

det sitter en fågel och sjunger i parken intill

för folk som förlorar till folk som kan få som dom vill

men ingen ser upp, ingen hör, alla skyndar förbi

bara däruppe i trädet är utblicken fri

 

men sitsen för en som har koll kan bli nog så prekär

även en fågel kan nån gång bli olyckligt kär

då lyfter han tyst från sin gren mot befrielsens hav

och tänker tillbaka på livet som aldrig blev av

 

o främmande fågel, på vindarna går din seglats

din stämma har tystnat, nån annan har tagit din plats

ah, denna dag börjar likna

ännu en sång för de svikna

 

men mannen som stått under trädet har hört och förstått

han tänker på leken och sveken och tågen som gått

han tänker på glasen han tömt sen han skiljts från sin vän

och drömmer om natten att dom är tillsammans igen

 

men om han så höll hennes hand, den försvunna, i sin

är drömmen en dröm, inte sant, även om den slår in

och fågeln har lyft från sin gren mot befrielsens hav

och tänker tillbaka på livet som aldrig blev av

 

o främmande fågel, så ensam blev flykten till slut

den kärlek som knoppats fick aldrig en chans att slå ut

ah, denna dag börjar likna

ännu en sång för de svikna

 

sång, gitarr: ola magnell

gitarr, elgitarr: carl ekerstam

elbas: anders kotz

trummor: magnus olsson

tolvsträngad gitarr, tamburin: rolf klinth

dragspel: hans loelv

bakgrundssång: lars winnerbäck

 

Ord & Musik: Ola Magnell