jag red upp längs Rio Grande
genom väglös bergsterräng
över prärien, upp mot landet
som var styrt av gangstergäng
ja, jag var på g den dagen
fullt beredd att spilla blod
och jag var så självupptagen
full av ädelt hjältemod
när jag kom till Colorado
på min halta hedershäst
såg jag ut som en desperado
ungefär som folk gör mest
av de sinnliga behagen
i en señoritas heta blick
blev jag bara självupptagen
så hon tog mitt gin och gick
och jag smög längs dunkla fönster
där bandidos satt och svor
med min hand intill mitt hölster
i en hatt som var för stor
som en trapper bortom lagen
smög jag in i en saloon
och jag var så självupptagen
att jag sköt mej själv i skon
nerför trappan kom miss Lily
i en dräkt, så syndigt snäv
hon log rart mot Gambling Willie
oslagbar i Svälta Räv
men han kände sej beslagen
med sin bluff när det sa pang
och han var för självupptagen
för att ge nån komplimang
när han reste sej från stolen
hördes knappt ett enda knarr
i hans näve satt pistolen
i hans mun en fet cigarr
men Juan som var förslagen
hade sett hur allt gått till
han var mindre självupptagen
och sa: Gå och lägg dej, Bill
jag kom linkande till ranchen
sen Gamle Svarten lyckats fly
jag tog jobb i oljebranschen
som var kemiskt fri från bly
men jag kände mej bedragen
på en fest med fyllda glas
och jag blev så självupptagen
när vackra drömmar gick i kras
att bli känd i Vilda Västern
var jag inte helt emot
men i Denver sjöng orkestern
om en man som sköt sin fot
deras hån sved med än hagel
å, min nesa var total
men jag är för självupptagen
får att se nån sensmoral
sång & gitarr: ola magnell
slidegitarr: staffan astner
piano, orgel, "banjo" ; benneth fagerlund
munspel; mats ronander
tolvsträngad gitarr; lalla "juan" hansson
bas; ove andersson
trummor; magnus persson
ord & musik; ola magnell